Mannen bakom en av mina favoritblommor, Röd Solhatt.
Sedan i våras växer en äkta Ornäsbjörk på Alnarp.
Den var en tidig födelsedagspresent till en av Sveriges mest välkända trädgårdsmästare, Magnus B Nilsson i Påarp, som fyller 100 år den 29 november.
Magnus Nilsson var själv närvarande när björken planterades, hälsade förtjust igenkännande på många trädgårdsskribenter som var på plats och skålade glatt i champagne. Benen är numera lite skröpliga, men minnet är glasklart och repliken snabb.
Han är för alltid inskriven i hortikulturens historia både i Sverige och internationellt för sin odling och inte minst förädling av perenner.
Magnus B Nilsson föddes i ett torp i Kurremölla utanför Tomelilla 1906, i ett litet fallfärdigt hus som kostade föräldrarna 25 kronor om året att hyra - men då skulle de förstås också göra dagsverken.
Intresset för växter och de gröna fingrarna ärvde han efter sin mor. När folkskolläraren tog ut sina elever i skogen lärde sig skolpojken Magnus växternas namn på latin, och när bröderna blev drängar satsade Magnus i stället på att börja som trädgårdselev på Sövdeborg utanför Sjöbo, trots faderns varningar att trädgårdsmästaren han skulle läras upp av visserligen var skicklig, men också en hårdhänt man.
Efter att ha byggt på kunskaperna med korrespondenskurser från Hermods och praktiskt arbete med bland annat rosenodling och odling av cyklamen antogs Magnus Nilsson som elev på Alnarp.
De flesta eleverna kom från betydligt mer välbeställda förhållanden. Men när torparpojken fick sin trädgårdsmästarexamen 1932 gick han ut som kursetta.
Under studietiden träffade han blivande hustrun Sigrid vars mor bodde på Alnarp. Det blev många lördagsdanser på Lomma saltsjöbad, men när Magnus Nilsson efter examen fick arbete i Värmland bröts kontakten. De tyckte båda att de var för unga, hon 20 och han 25 år, för att gifta sig, har Magnus Nilsson berättat.
Så småningom gick flytten tillbaka till Skåne och trädgårdsmästeriet på Trollenäs. Då träffade han Sigrid igen, och då var det inte tal om annat än äktenskap.
Nästa jobb blev som instruktionsträdgårdsmästare på Alnarps perennavdelning, och 1943 blev det så Påarp och arbete som föreståndare på C F Landsbergs perenner. Då hade familjen utökats med sonen John-Ingvar.
Och i Påarp har Magnus Nilsson blivit kvar. 1954 övertog han företaget, efter att långt om länge ha lyckats finna en bank som trodde på honom och var villig att låna ut pengar. I dag är det John-Ingvar Nilsson som driver Landsbergs perenner.
Att korsa fram en ny blomma, med extra lyster, bättre blomning, frisk och tålig och vackrare än alla de gamla kräver både kunskap och tålamod.
Det har Magnus Nilsson haft. Många av växterna han tagit fram har fått namn efter familjen och vänner i trakten av Påarp. En prästkrage döptes efter hustrun Sigrid, barnbarnen Diana, Rikard och Joakim har givit namn åt andra växter.
Den största framgången är ändå den röda rudbeckian, Echinacea purpurea 'Magnus', som 1998 utsågs till årets perenn inte bara i Sverige utan också i USA och dessutom har fått många andra utmärkelser.
Syrener förädlade av Magnus B Nilsson doftade vid prins Bertils och prinsessan Lilians bröllop, och som kunglig hovleverantör har Landsbergs perenner levererat åtskilliga växter till Sofiero."
105 år - Helt fantastiskt.
