This post was originally uploaded by Tyra Hallsénius Lindhe in the blog KÖKSTRÄDGÅRDEN
...visst, men alltså det får vara någon motta.
En 'trädgårdsmästares' klagan
Länge leve den biologiska mångfalden säger jag allt som oftast men alltså...pust och stön! Det får ju vara någon motta. Hur står det till med "Mother nature"? This is not fair! Min köksträdgård har fått utstå många attacker under 2012 - många söta hungriga rådjur har ätit sig mätta på mina rosenknoppar och grönsaker, en hel del harar har varit på besök ett flertal gånger och mumsat i sig mangold, rödbetor, ärtor, sallat och asiatiska blad. Fåglarna och då tänker jag speciellt på björktrastarna som jag så snällt matade under hela långa vintern med mina vinteräpplen, de svarade min gästfrihet med att käka upp ALLA körsbär och bigarråer. Nästa vinter kommer jag INTE vara lika generös, "Ni får nog ta och söka sig till en annan restaurang då, Tyra är lite butter se ni."
Och sedan var det de förbaskade spanska skogssniglarna, sniglarna har fullständigt invaderat min trädgård och där har jag ett till synes ändlöst krig som pågår, jag går på snigeljakt varje tidig morgon och sen kväll.
Dessutom, (jag tar ett djupt andetag...ppffuuuw.) som om inte detta nu räckte så har jag bladlöss på grönsakerna och björnbären och ulllöss på buxbomen.
Eländes, elände...
OJ! Nu har jag klagat riktigt ordentligt, det känns som att trädgårdsmästaren i Tyras trädgård klart arbetar i motvind 2012. MEN en sak är säker, jag älskar min potager. Även fast det tidvis känns tungt så skänker den mig en sådan fantastisk glädje.
I kväll skall jag skörda de första tomaterna, det är två sorter av alla mina 32 tomatsorter som är på G och det är Stupice och en annan lite röd tomat av Piennolo-typ som är först ut.
Bild: En liten söt tomat av Piennolo-typ.
Den har rätt storlek, färg och den har även sin karaktäristiska apex.
